sandeey

Haha, sitter och blir provocerad av olika bloggar. Alltså de skriver inget till mig, inget sånt. Det är bara så kul att se hur vissa bloggar faktiskt lockar till sig så många besökare pga hatet mot dem. Jag är en av dem. Jag följer helst gossips.se eftersom de uppdatera ganska bra om olika bloggarna, endast smaskiga detaljer såklart. Ibland går man in ändå i deras bloggar för att kika lite. Det roliga är att jag egentligen inte tycker att Kissie har något vettigt att säga i sin blogg men jag fattar inte varför jag fortfarande kika in då och då. Jag vet att varje gång jag kollar hennes blogg så blir jag på nåt sätt provocerad. Är jag en slags masochist eller vad? Damp. haha. Something is really wrong about me.
Tycker verkligen synd om den tjejen men samtidigt inte. Hon är ganska smart när det gäller att göra reklam för sig själv men något som stör mig är att hon faktiskt har jätte unga läsare som faktiskt ser upp till hene. Jag menar, den tjejen har noll självkänsla och självförtroende. Jag har inget emot skönhetsingrepp, jag kan själv tänka göra det någon gång när jag har råd. Men den tjejen har förväxlat med sitt eget värde i sitt utseende. Men livet är hårt ibland. Även för henne också fast att det inte syns.

Nog snackat om Kissie, känns nästan som att jag gör reklam för henne. Hela helgen har jag sörjt för min lilla Fluffen som gick bort för några dagar sen. Jag saknar den lillen som fan. Han var mitt första husdjur och jag kommer inte att skaffa ett husdjur på länge igen.

Från en sak till något annat. Hela min lägenhet är städad och ren. Har avnjutit en god brunch med pojkvännen medan solen lös starkt in i köket. Underbart. Önskar att jag kunde göra alla söndagar till sån här dag. Eller gärna varje dag om det hade gått. Känner att jag måste ta igen vissa saker under vardagar. Tur att man har kommit igång med träningen lite smått. Nu ska jag bara komma igång med plugget och ansökningar till nästa år. Jag måste sätta upp konkreta mål för mig själv om vad jag vill åstadkomma, just nu känns det bara flummigt med allt. Vet inte exakt hur jag vill ha det och vad jag eftersträvar, vilket är pain in the ass när man har dåliga dagar. Jag har haft mina månader efter flytten i ganska jobbig period. Nu har jag gråtit färdigt och tyckt synd om mig själv tillräckligt. Nu är det dags att ta tag i problemen och sluta ömka. Ska börja skriva ner lite smått om vad jag vill  göra. Det lättar lite grann i taget vilket är jätte skönt.

Nu så ska jag ut på en liten skön promenad i det soliga och kalla vädret.


Vid Öbacka i Umeå
(Google)