Try to cool down myself

Har börjat låta mina tankar spira rundor för mycket. Känns som att jag suktar efter saker som inte riktigt går att få...än(förutom socker men det var inte just det jag menade). Så mycket jag vill men jag vet inte var jag ska börja och hur. Jag vänder och vrider på sakerna men fortfarande är det olöst.

Liten uppdatering från mitt dagliga liv. Japp, jag går just nu på en sockerfri-diet och har klarat nu en vecka. Är väldigt stolt över mig själv och kvar är det en vecka till. Det känns verkligen motigt tanken på att det krävs mycket planering för att hålla suget i schack. Men resten av mitt liv flyter på, pluggar på som bara den till tentan som är om tre veckor. Hela helgen har jag storstädat, efter att ha insett hur dålig jag har varit med städning på sistone. Men inget jag direkt orka tänka på. Mitt liv är för kort för det.

En ny vecka börjar imorgon. Vi har två gäster här uppe(Hez och Matias!) och vi ska göra massa kul! De har aldrig varit här uppe(helt förståeligt tanken på att de kommer från Malmö) så det gäller för oss att visa vad Ume har. Or doesn't have haha.

Nej ärligt talat, mina tankar har varit alldeles för mycket om Umeå. Jag vet inte varför. Kanske är det vintern som tär på mig fruktansvärt. Det är inte så att jag aldrig har upplevt riktig vinter förut, för det har jag nästan varje år! Men att jag vet om att jag inte egentligen behöver bo här gör mig lite konfunderad. Varför valde jag att bo här egentligen? Av alla ställen? Nu förstår jag varför vissa blev häpna när jag berättade om min flytt. Saknar Skåne, sakna varma länder. Är sjukt trött på Sverige. Vill bara härifrån egentligen. Men jag vet, det vanliga tråkiga; hur ska jag ha råd med det, hur ska jag fixa jobb och bla bla bla. Nej nu är det nog. Jag VET att jag hade klarat mig galant utomlands med ingenting i bakfickan. Problemet ligger inte i det utan det är min så kallad trygghetssökandet. Jag söker alldeles för mycket efter trygghet vilket gör att jag inte våga ge mig in i vissa utmaningar...rädslan för att förlora det jag redan har. Jag har det jätte bra, inget jag förnekar. Men det saknas något. Jag vill inte ha 9-5 jobbet, jag vill inte ha någon som bestämmer över mig, jag vill kunna göra vad jag vill och när jag vill. Jag vill starta ett eget och jobba passionerat för det, dygnet runt tills jag nästan går in i väggen. Jag har aldrig sett mig som en vanlig svensson, aldrig. Jag kräver inte lyxliv, men jag kräver makt över mitt eget liv. Total makt! Det är min frihet. Jag bryr mig inte om folk tror att jag är en snorunge som inte vet något om att driva ett företag. But you know what. I don't care. För jag är verkligen inte den enda som tänker såhär och det finns så många som har lyckats bara med att vilja det tillräckligt. Bara för att det sticker i andras ögon så ska inte jag ändra på mig själv. Screw that, I'm better than this.

Pust...men just nu måste jag verkligen lugna ner mig med mina planer. Först ut måste jag såklart klara den fuckin jävla kemitentan. Sen får jag väl planera hur jag ska få ihop tiden till något annat. Känns så många måsten. Urk. Det roliga är att min pojkvän älskar detta liv som vi lever just nu. Stackars honom som alltid måste höra mina urartade visioner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0