sandeey

Samtidigt som jag balanserar mellan illamående-känslan och lycka, känns allting ändå så rätt. Jag har inget dåligt samvete för något. Jag känner bara lyx överflödar(bokstavligt talat). Känslorna är på rätt ställe. Har aldrig känt såhär tidigare. Äntligen blommar musiken upp för mig som den en gång gjorde tidigare. Kanske har jag hittat gnistan i mitt liv igen. Jag har äntligen frigjort mig från den evighetslånga, förvirrande, frusterande och deppigaste perioden i mitt liv. Äntligen har jag hittat två saker som kan balansera mellan passion och intresse. Dietist som ger mig drivet i vardagen och musiken som min passion. Ah så underbart! Hoppas verkligen att denna känslan är äkta, att den inte försvinner och luras av den manipulativa depressionen. Nu när jag äntligen kan omfamna det positiva, vill jag inte att det negativa sluter min famn från all passion och kärlek. It feels so right but so unreal.