sandeey

Idag klarade jag av truckteorin. Alla rätt, inget svårt prov direkt. Kvar har jag det praktiska och sen är truckkörkortet min! Woho!

Sommarvädret ter sig här i Skåne, skiftar molnigt och stekvärme. I love it. Lite synd dock att man satt inne två dagar i sträck. Men imorgon blir det lite action i solsken...om det finns solsken imorgon dvs.
Kristin och Lina var på besök hemma hos mig. Älskar de töser! My pals, bitches! Lika mycket skojprat som alltid. Lite synd att de var tvungna att sticka hem tidigt. De jobbar ganska tidigt om dagarna medan jag själv pendlar mellan morgon, kväll och natt. Ännu har jag inte jobbat natt så vete tusan hur det kommer att gå. Jobba förmiddag är alltid skit jobbigt för mig. Att vakna innan klockan sex tillhör inte min kroppsrytm. Men som tur så behöver jag bara göra det två till tre gånger per skiftvecka.

Jag längtar bort väldigt mycket. Har lust att resa egentligen, vill inte jobba. Men hur ska man kunna göra det om man inte har pengar. Dock alla pengar jag lär tjäna under sommaren kommer inte att gå till resor utan till möbler och skolböcker. Fy va jag längtar till Umeå! Det ska bli så jäkla skoj att få uppleva en studentstad och ny miljö överhuvudtaget. I'm starting from zero again. Får väl vänta till vintern då hela min familj + jag + min sötnos drar till Vietnam, Singapore, Malaysia och Kambodja i tre veckor. Sol, bad, god mat och ev. massa kuliga saker så som surfing och kitesurfing. Varför inte paraglidning?! GAH! Give me some action! Now!

Det börjar smälta in sakta men säkert att jag har tagit studenten. Det är knappt tre månader kvar tills flytten. och 7 månader kvar till Asienresan. Jag har inte nått frihetens klimax än, känner att min mamma håller mig ganska hårt när jag fortfarande bor kvar hemma. Inte lätt. Men jag har klarat mig i snart 19 år. Ska tusan klara mig i tre månader till.
Det är nu man inser att man har gått igenom en hel del grejer på tre år som man aldrig tittade tillbaka mot. Och det är nu man inser att det fortfarande finns en lång fin och gropig väg kvar att gå tills man känner att man har nått målet. Jag är utbildad, det trodde jag aldrig. Jag klarade tre år gymnasium galant, trodde heller inte på det tidigare. Jag har hela framtiden att utforma efter mina villkor, my time to shine. I för sig så tycker jag att jag alltid har gjort mitt bästa och verkligen fått möda för det, i många fall. Men nu vill jag svettas, gråtas och glädjas över något som ska vara mitt hjärtebarn i minst 60 år...ett yrke och en hobby som jag finner min passion och glöd i.

För många studenter kan framtiden innebära en ångestladdande tanke och andra det bästa som finns eftersom friheten ligger i ens händer. Att känna rädslan för att bli helt självständigt är mångas rädsla, men inte min. Jag tycker att det är viktigt att gå vidare till nästa fas i ens liv. Även om den fasen innebär total självständighet utan hjälpande hand som man alltid har fått innan, så måste jag ta mig genom det. Hur ska jag annars nå mina mål i livet om jag stannar kvar i samma fas?

Ett ordspråk som jag alltid diggar så fort jag tänker på min framtid:
"Det finns inga misstag, endast lärdomar".



A long road to go but I am going to go that way with all my joy and pain.

Så vad innebär studenten för mig? Frihet till min självständighet.