I fall - I crawl - I cry - I shut up

Jag måste erkänna en sak. Trafikskolan ger mig hard time än någonsin. Jag har aldrig varit så omotiverad till något som detta och jag har aldrig känt mig så misslyckad som i körning. Hur svårt kan det vara egentligen?! Nu vill min lärare att jag ska ta fler lektioner innan uppkörning men jag har ju redan kört 20 lektioner(!!!). Enough. Jag fattar vad mina problem är och jag tror inte att det löses genom att ta flera lektioner. Men det är ju min åsikt.
///
///
///
Nog om tråkiga saker att besluta och tvista om. Till andra tråkiga grejer. Mina dagar är så tråkiga. Förutom när jag är med min sötnos, vi har alltid kul tillsammans. Men bortsett från de dagar jag är med honom, så är alla andra dagar fantasilösa, trista och icke-givandet. Jag borde göra något åt saken men jag är så lat. Kan det beror på att jag inte rör mig tillräckligt? Det enda jag får energi från är sötsaker(och fett på kroppen får man på köpet också). Jag ska dela med mig en erfarenhet till er, att leva på sötsaker är det värsta som finns. Det är lika mycket beroendeframkallandet som allt annat och det är värre att försöka sluta med det...för allt som man handlar hem för att äta består av socker! GAH! Heroin kan inte man inte köpa hur som helst på olika affärer. Men det kan man göra med socker och det värsta är att man aldrig exakt vet vad alla produkter består av. Men av erfarenheter och forskningsantydandet så är det inte så svårt att gissa fram att socker är en liten beståndsdel i många grejer.
///
///
///
Nej jag borde göra nånting åt saken, men hur? Ska jag låta händelserna passera förbi och uppleva nuet? Ska jag ta mig genom varenda små detalj som egentligen inte behövs bara för att underhålla mitt försöker-vara-duktig-jag? Plus, jag bor i Perstorp. Va fan gör man på sin fritid i Perstorp?
Nej, nu så ska jag sluta gnälla och göra nånting åt det. Först ut är att äta min favoriträtt(igen), banh cuon. Ärligt talat, finns det verkligen något som slår den rätten? I don't think so. Gudomligt god är den!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0