Regaining confident
Jag ser verkligen fram emot våren. Förhopningsvis så blir det bättre än denna höst. Men det blir ju vad man skapar det till. Till våren börjar jag på dietist, en utbildning som jag är intresserad av just nu. Däremot vet jag inte om det är den "rätte" men jag provar hellre på än att gå ovetandes.
Min höst började som sagt inte direkt jättebra. Det kom alldeles för många känslor på en och samma gång. Detta ledde såklart till en väldigt stor svacka, en typ av mini-depression. Jag stängde in mig totalt och ville inte veta om omvärlden för den fick mig bara till att sucka efter saker som jag egentligen inte strävar mot.
Första steget i min process är att släppa alla mina tankar och känslor. Det känns aldrig bra att sitta och älta och aldrig gå framåt. Min självförakt för vissa människor har jag äntligen förstått att det beror på mig själv, min egen förakt mot mig själv. Ibland har det hänt att jag har låtit min rädsla och jante-tänkade komma ut över andra. Men nu mår jag verkligen prima i den fronten. Äntligen kan jag glädjas åt andra och speciellt åt mig själv som verkligen har tagit stora steg på så kort tid.
Jag tänker fullborda saker som jag alltid har velat men varit så rädd för. Rädd för att misslyckas. Jag bryr mig inte om det är dumma saker jag kommer att förverkliga. Så länge jag inte har något att ångra över att jag aldrig gjorde, så är jag mer än nöjd.
Jag har hamnat i botten, det finns bara en väg upp. Mitt liv kan inte bli mer än perfekt just nu. Jag känner mig så harmonisk med hela "jaget". Vilken härlig egoboost man har fått på bara ett halvår! Så mycket svett, tårar och ilskna utbrott men det hela var värt det. Jag älskar äntligen mig själv och mitt liv!
