sandeey

Jag borde ha insett det tidigare, tanken på hur mitt liv har sett ut innan. Varför har vi människor så svårt att bryta upp och verkligen börja om på något helt nytt? Varför lever vi ett så destruktivt liv när vi egentligen kan styra precis allt i vårt liv? Ett tecken på att man känner sig otillräcklig och missnöjd med tillvaron är att magkänslan inte är på plats. Man ligger ständigt och drömmer bort sig till ett s k  "drömliv". Så mycket man vill göra men orken och tiden sätter stopp på nåt sätt. Men samtidigt så borde man lära sig uppskatta saker och ting som redan existerar i ens liv. Vad ska man ta sig till?