Allting går inte mot samma väg
Likväl när man känner sig fri i en stund och då är nästa lika med fängslad. Varför känns allt så tungt nuförtiden? Är det för att jag är skoltrött och väldigt väldigt lat eller är det så att jag helt enkelt har kommit till insikt att vissa saker är inte menad till att prioriteras. Oavsett vad så drar jag det lasset hela vägen ut med mitt översvullna finger och hals och trötthet på allt som knappt kan hejdas längre.
Ibland så skadar inte godis och choklad vid dessa tillfällen...
Jag hör ordet tröstäta i min hjärna...
Kommentarer
Trackback